Känner mig befriad men ändå så jävla chanslös. Alla dessa gånger jag hoppats på att de skulle bli bättre, ditt beteende och din omogenhet, jag gav dig hundra chanser och jag gjorde för de mesta inget fel, jag var den som kämpade. Jag var den som tog skiten och fick stå ut med det. Jag kan inte vara någons andra hands val, och det tyckte jag att jag var för dig. Jag accepterar inte att folk bara tar och tar och inte ger. Detta var nog de bästa som kunde ske i denna situation, du är inte mogen för mig. Jag har inte tid för en massa lek. Du vela inte ha det som jag vela ha det. Jag hoppas ändå att du har de bra och hoppas du hittar någon som har samma intressen som dig, att bara hänga runt på dina villkor. Att göra som du vill. Jag är inte helt felfri jag heller, men en sak är jag säker på, jag var den enda som försökte gör allt bättre! Men ingenting hände ocvh jag har insett att jag är värd någon som inte kastar bort mig för att den är på semester och inte kan prata om saken.