Du vet inte.

Du kommer aldrig förstå hur jag känner. Du tror du gör allt så rätt och du gör de hur bra som helst. Men jag känner inte att de är äkta, inte som förut. Då var de inget annat än mig, jag kände att de var äkta . Nu är jag bara rädd och oroar mig hela tiden om vad som ska hända, varför du inte gör si och varför du inte gör så, och jag orkar inte me de. Jag behöver en övertygelse. Jag har nog aldrig behövt mera beröm, mera komplimanger och mer sanningar än vad jag behöver nu. Annars kommer jag aldrig orka. För jag vet inte vad som är sant. Jac antar att de är mina "vänner" som förstört för mig. För nu kan jag inte lita på någon nåmer. Tack för de.. Just nu hade jag aldrig klarat av att bli sårad av ytterligare en till, men snälla jag vill veta exakt hur de ligger till. Jag vill tro de du säger, men jag har inge bra självförtroende nåmer, så allt som går in i örat på lig förvandlas till mysterium och jag måste ta reda på om de är sant.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0